Satisfyer borde verkligen heta robotdamsugare!!

ALLT bröd och lite annat saknades nu när leveransen äntligen kom. Så nu brann min PMS-hjärna av rejält.
Nu var det nog. Det här är väl en problembeskrivning? Ska jag skicka in det så? Kan jag?

För handläggarna har nämligen istället för att bara säga som det är med en gång kommit med ”glädjesiffror” flera gånger. Och hade jag inte chattat hade vi inte ens fått någon info alls. Men jag kan bara inte med att skicka mailet. Vill inte vara den personen.

Ibland är det så synd att jag jobbat i kundtjänst, för jag kan verkligen inte skicka iväg det irriterade mailet jag nyss skrivit till en kundtjänst angående en leverans av veckohandling som skulle kommit mellan 14-17 men inte kommit än. Eller alltså mailat handlar om att de borde se över sin chatt.

Har ett bra tag velat minska min skärmtid, men liksom inte tagit tag i det helhjärtat. Well, i natt drömde jag att jag när jag skulle mikra min lunchlåda även råkade mikra min mobil. Den stendog. Tror jag ska se det som ett tecken.

Jag var med om nästan exakt samma förra året, skillnaden var att det var på plattform. Också ung liten tjej med amstaff. Hon frågad mig var djurkupén var, jag svarade varpå hunden börjar skälla på mig och dra mot mig. Jag utvecklade viss hundrädsla där och då.

Något som verkligen kan få mig att nästan brinna av är när tåget är sent och folk ställer sig och kramas I DÖRRÖPPNINGEN. Man blåser i visselpipan typ tre gånger (för man själv står lite längre bort), men ingen reaktion så tillslut får man liksom försöka ropa. Kan ju inte stänga dörrarna på dom…

Heja heja! Snyggt jobbat!
På det här med drömmar: mina har absolut blivit influerade av att vi ombordare börjat med inblås.

Min bästa druva är tillbaka igen! Autumn Crisp. Alltså det crunchet?! Men så slog det mig, tänk om någon gör den viral, just pga redig ASMR? Livrädd nu att det ska hända och att det ska bli svårt att få tag i den pga kommer ta slut överallt?

Aj så nära att du åker med mig ändå, men jag är på fel tåg och bara från Sundsvall.

Nej vad segt! Hoppas resan hem går så smidigt som möjligt. Krya på dig! 💕

Om du inte hunnit ha rasten än och vill ha något gott fredagsfika: Lilla Epi, mitt emot station. Men det kan bli svårt att välja 😻😅

Yes please! ☺️ Ha en fortsatt fin resa nu!

Äsch, det är ju bara våran piké som är olika, skjortorna/västar etc är lika 😅 Så vi kan bara se skillnad sommarhalvåret OM man använder pikén.

Jo, jag är ombordare, vi är fast med de gröna tyvärr 😅

Ja EXAKT, det hade det varit! Det där är det typiska med att vara i bistron, för där är man ju fast medan den andra cirkulerar runt i tåget och därför ser alla. Men det var i alla fall jag som ropade välkomstutropet och det om att vi närmade oss Gävle, hehe 😎

Haha! Uteslutningsmetoden (dvs du åker Uppsala-Umeå, den här tiden) säger mig att du kanske är på tåget som jag jobbade bistron i. Klev dock av i Gävle.

Hej alla mina 19 följare! Jag vill bara tala om att jag varit snusfri i TRE månader nu. Heja mig!

Skoja inte! Ibland tänker jag att jag har fel på ”termostaten”, men sen inser jag att jag ju har uniformen på mig.
Jag har förstått det som att du är förare? Är absolut avis på era pikéer, känns som svetten borde synas lite mindre än på de gröna 😅

Vänta nu, tåg eller bil?

Så jag är dels besviken på att jag gått upp, men även besviken på att jag ens bryr mig om det (jag är ju dessutom tillbaka på den vikt jag legat stabilt på i många år).
Men nu försöker jag istället skifta fokus till ”hey, jag har varit snusfri i över SJUTTIO dagar?! Heja mig!”

Slutade snusa för 73 dagar sen. Det har gått bra, förutom att jag gått upp typ fem kilon. Jag har aldrig tidigare brytt mig om min vikt, men råkade per automatik tappa lika många kilon under mitt första år som tågvärd (en dag dubbeldäckare ger måååånga steg) så tror det är därför jag bryr mig?

Ligger dessutom fett efter när det kommer till deras katalog. Spelade sönder debuten, men har sen dess inte lyssnat mycket alls.
Och insåg nu att den skivan är 19 år gammal?! Hur gammal är då jag?

Skaffade Furuvikskortet pga planer på att gå på minst två konserter (och då blir det typ samma pris), så ikväll slänger vi in Johnossi också. Det enda jag kan tänka på nu när jag tänker på Johnossi är Dennis GVFÖ, alla hans affischer ovanför datorn.

Jag vet att jag har väldigt få följare här, men kastar ändå ut denna fråga: Kan jag gå själv på the Libertines på Grönan? Alltså kommer jag ha tillräckligt med balls för det? (De få krokar jag kastat ut till folk i min närhet som nästan gillar dom har inte gett något tydligt napp än)

Men jag lyckades förstå på en gång att det var just ångest, och tog mig igenom det riktigt bra. Så känner mig liksom stolt över mig själv nu?

Jag åt Atarax ett tag, men när de var slut kände jag inget behov av att förnya receptet då ångestattackerna börjat glesas ut. Nu är det ett och ett halvt år sedan jag tog sista tabletten. Ångesten kommer verkligen sällan nu, men nu, så där random som det brukar bli, så slog den till.

Lång historia jättekort: eftersom både min mamma och min ena bror drabbades av hjärntumörer parallellt (och sen avled av dessa) så levde jag i fight or flight i typ åtta år. Ett halvår efter att mamma somnat in (vilket hon gjorde 14 månader efter min bror) började jag få ångestattacker.

Långrast i Linköping. Det första som händer är att jag ser ett JAS-plan som jag först tror håller på att störta?!
Det flög liksom rakt ner med nosen. Men sen rätade det upp sig, gudskelov! Flög sen lite hit och dit och upp och ner. Fler än jag som har helgfeeling.

Du fick inte nog av Övik förra veckan alltså?