Jag har varit på gymmet och tränat! Första gången på åratal och jösses vad kroppen tycker det är trevligt. Endorfinerna bubblar som champagne.
Att jag förmodligen kommer att ha livets värsta träningsvärk imorgon, trots lätta vikter och högst stillsamt pass talar vi tyst om.
Varför i hela friden vaknade jag vid fyratiden i morse? Låg och halvsov i 45 minuter innan jag gav upp upp och klev ur sängen.
Vad skulle det vara bra för? Nu är jag så trött att jag ser i kors, jag som helst sover 8-9 timmar varje natt.
Ja, det är hemskt synd om mig nu.
Nejmen jättebra info, ju. Jag har själv undrat.
Nej den spelas inte in.
Och jösses vad bra det var. Fantastisk orkester, finfina sångare och bäst var Markus Jupither som den diaboliske Scarpia. Världsklass.
På Norrlandsoperan och ser Tosca. Just nu halvlek. Mäkt!
Det VAR ett jordskalv! Vid lunchtid i köket började det mullra som om en jättelik lastbil passerat på lilla byvägen utanför. Och så började frysen vibrera. Maken hörde ingenting och påstod att jag inbillade mig. Men epicentrum var i Lycksele och det kändes ända till söder om Umeå. Liks!
Min pappa! Stilig som Clint Eastwood och som självklart prioriterade sin familj trots chefsjobb. Såg till att natta oss systrar varje kväll trots mycket jobb. Stöttande, uppmuntrande, lyssnande och rolig. Trodde alla män var som han tills jag blev varse annat.
Mycket saknad.
På gymet för första gången på en evighet. Knasiga knän och ömma leder har stoppat mig. Men det gick! Försiktigt och med lätta vikter var det inga problem.
Jag var äldst och tjockast men ingen slängde ut mig eller tittade snett eller sa något elakt.
Det där med gym kan bli en vana - igen.
Jag läste den så ofta som barn så verserna sitter än. Liksom Hellsings. 🙂
Men är inte det Hugo Hamilton i boken För barn och barnbarn?
Helt rimligt.
Du hinner!
Det är en hel timme tills konserten börjar. Umeå Oratoriekör sjunger Schuberts Stabat Mater med en fantastisk orkester och urfina solister i Umeå stads kyrka klockan 18.00. Kom!
Det där känner jag igen. Med en dåres envishet fortsätter jag att åka tåg Umeå-Stockholm men känner att det tar emot när det kostar mer än det dubbla jämfört med flyg. Även om det är jobbet som betalar.
Musik ligger bara kvar för lyssning i 30 dagar i SR-appen och på webben. Det är av upphovsrättsskäl, som ju är en bra grej men gör livet en gnutta tristare ibland.
Det var på tiden.
Vem har sagt att musikutövning är bra för hälsan?
Bra bit. Själv fick jag frozen shoulder av att sjunga Matteuspassionen och hålla noter med en hand pga trängsel. Men det var ju Bach så allt är förlåtet.
Tar till mig det där med bricanyl inför Schuberts Stabat Mater på långfredag.
Vilken passion sjunger du?
Glad Vårdagjämning!
Och använder olika typsnitt i samma text. Huvva.
Ja, det heter ju så. Eller?
Om två år går jag i pension efter många år på bästa Sveriges Radio. Det är inte som att jag längtar efter den dagen, men jag ser fram emot att fritt kunna tycka saker om politik och dagsaktuella händelser utan att mitt oberoende ifrågasätts.
Att kunna lätta på det invärtes politiska trycket.
Gratis bussar! Subventionerade hyresrätter! Cykelbanor! Grönområden i stället för parkeringsplatser och bilvägar! Utbyggd kollektivtrafik! Klimat- och energivänliga upprustningar av hyresrätter!
De kan inte ha det lätt i dödskommunist-woke-helvetena Boston, Amesterdam och Paris.
Eller vem? 😱
Oj vilken nostalgitripp. Den där skylten med Ströyers teckningar var höjden av underhållning under barndomens tågresor. Vi hade det visst inte så kul generellt.
Hade inte sagt det bättre själv.
Antingen har jag blivit förkyld igen (åh gud, nejnejnej)
Eller så har våren med sina glada alpollen blåst in över Västerbottens södra kustland. Atjoo!
Det luktar som riktigt goda oliver om den kirurgtejp som just nu sitter på min hand. Är det ett bra tecken? Ska jag bli nervös? Eller är det kanske extra bra för läkningen?
Sharp sad. Men inte hela tiden, tack och lov.