I sin enkelhet har jag börjat definiera en gren av framtiden som inte längre är möjligt.

Därför man kan drabbas av sorg av att förlora ett jobb, en vän som flyttar till en annan kontinent t etc.

Presenterar mig själv som en antites till din resa, tänker att det är svårt att egentligen vet vart vägar egentligen leder innan man vandrat dem.

Jag har alltid haft (relativt) lätt att tillskansa mig humaniora på fritiden, pga kul, så valde teknisk högskola för det skulle jag aldrig lära mig frivilligt.

Ibland lektioner fr 09 på morgonen till 10på kvällen, då labbsalar var tillgängliga.

Han var en bit bort så svepte en low kick försiktigt mot honom men han gick rakt in med lårnerv mot smalben. (Vi fick pausa idrotten sen obs han är glad och mår bra fem minuter senare)

@nathanhamelberg.bsky.social då ingen i min familj egentligen förstör ngt av detta så delar jag med mig till dig istället.

Hemskolar barnet, så då måste vi ha idrott. Vi växlar löprundor runt en liten lekpark med frikamp på gräsmattan.

Minns en så trivial sak som när jag var tvungen att avliva min katt, alla ljud i lägenheten på natten som jag hade trott var katten som härjade var huset.

Kändes som att det nog ändå hade hänt när man hörde ljuden sen kastades jag tillbaks till verkligheten.

Men att kollektivt se den verklighet som inte längre finns tror jag hjälper till att inte leva med ljudet av skuggor om vad som hade kunnat vara.

I nästan alla kulturer har man haft ritualer kopplade till gemenskapen i den lilla/stora gruppen. Att man till en början delar på sorgen.

Minns inte om det var i Italien där alla vänner kom en och en/två med ngn present och pratade med änkan/änkemannen.

Läste en text av @nonemo.bsky.social om AI istället för sorg för några dagar sedan.

Sorgeprocessen måste genomgås, man kan skjuta på den men fettet ofta andra oönskade effekter.

Överlag pratar vi för lite om sorgeprocessen, det rituella och hur den delade sorgen på många sätt blir lättare att bära.

Medan att fastna i en sorgeprocess kan förbittra decennier.

Vilken fin text. Och det finns ngt så oerhört mörkt i att reducera det genuint mänskliga till en output.

En resultatorienterad syn på livet där lögnen är tryggare än smärtan, men att förvägras sorg är också att förvägras en del av det mänskliga.

Jag har hatt på sommaren.

Men begränsar mitt kepsbärande, på samma sätt som jag aldrig skulle gå till det lilla lokala Hemköp i mjukisbyxor utan byter om ifall man behöver köpa några liter mjölk.

(Minns även ngn bisarr twitter-kulturkrig om yx-högern. Alla gillar ju en bra yxa, känns inte som särskilt politiskt orienterat)

(Fanns förstås en miljard patches men kändes fel att köpa en med swe på, så gick på random nordisk feeling)

Var tvungen att köpa en ny trädgårdskeps, så köpte Ukraina-merch så en del av pengarna går dit de verkligen behövs.

(Keps är enbart för vistelse i trädgård/skog/landet inte i stan (gubbkeps undantaget)).

Hade gymmat innan badet så kroppen var sliten resten av dagen. Men sov gott och vaknade hyfsat pigg (vilket ca är det bästa läget jag är fysiskt förmögen att vakna i)

Trodde det var drip-tip på habaneroflaskan så nu har nioåringen fått utökat sitt spektrum om vad som är stark mat.

Många saker är bra med att bo i ett eget hus, men fan vad jag saknar en riktig mangel.

Brukade nynna ”erry day I’m mangelin’ mangelin’ mangelin’” till tonerna av Rick Ross och allt blev så platt!

Det värmer.

Jag tror inte jag varit så här fysiskt utmattad på flera år.

Två timmar kampsport i vatten med begränsad möjlighet att andas är oerhört jobbigt.

Jag glömmer alltid av att logga in på Bluesky men gillar dig, blir alltid glad när du dyker upp i flödet.

Försökte berätta om mina feats of greatness för min fru när jag kom hem, men hade lika gärna kunnat sagt att ”jag gjorde en gul ko” som att berätta om tider och sträckor.

Efter att nu ha kamplekt i vatten i två timmar med en nioåring så vill jag nu se den nya träningsformen ”undervattens-mma”.

Man får ha på sig en liten Bane-liknande syrgasmask och ett viktväktarna sen bara kämpa loss under vattnet.

Testade 50m, blev 40 sek vilket ändå är ok men bra mycket sämre än när jag tränade simning seriöst.

(Inte simmat mer än plaska i vattnet på över 25 år)

90% av tiden i badhuset går åt till olika former av vattenkamp med barnet.

Men jag testade att simma 25m under vatten, och tror jag slog personligt rekord på 25m på 15 sek.

Har kärnat ur oliver. När jag bara lagar mat till mig och min fru så gör jag det direkt i munnen och spottar ut kärnan.

Men nu när det är mat till hela familjen så får jag pilla med en liten kniv istället, oerhört mycket jobbigare.

Kulisserna och kostymeringen i Andor är helt makalös.

Ta på sig en kavaj och ett par fina skor och gå till en antikbutik och bara tänka på att människor lagt tid på att göra saker vackra.

Kan även känna att jag behöver vara ifred mer men måste tänka på att jag mår ännu sämre av isolering.

Så är det.

En grej jag lärde mig på föräldrakursen om barn med ADHD är att de kan behöva belöning innan de gör ngt istället för efter.

Depression drar ju fram npf-drag, så det är också ngt man kan försöka (utan att fastna i).