Ah, du lever i en NEW PUBLIC MANAGEMENT-fresk alltså! Otrolig dedikation till konsten!

Baby steps. Nästa år kanske du klarar att hålla nere det till en fjärdedel

Texten är snarare ett frustrerande balanserat berättande om kunder, hyresgäster, anställda och grannar som alla sörjer förlusten av sin unika och oersättliga plats på jorden. En oas som ersatts av tillrättalagd kuliss där signalord går före innehåll. Lite som din post alltså. Varit på Marinskroten?