Alla politiker ska granskas av journalister. Även högerpolitiker, även om vissa verkar tro att de är undantagna från den delen av demokratin.
Då gör man som sin idol Trump och börjar håna journalister i stället.
Det är som att spegeln visar en dålig frisyr och man bestämmer sig för att spegeln är opposition. Något hon har lärt sig från Orbán, Erdoğan och Trump.
Jävlar så patetiska arbetsmetoder vår vice statsminister Ebba Busch plockar fram varje gång hennes politik jagar henne och hon blir trängd.
När hon får frågor om ett diagram från Klimatpolitiska rådet angriper hon inte siffrorna utan SVT.
1/2
80-årige Trump vill ha krig.
77-årige Netanyahu vill ha krig.
74-årige Putin vill ha krig.
72-årige Erdoğan vill ha krig.
Det är märkligt hur män som knappt har en framtid kvar alltid är så ivriga att offra andras.
Den här regeringen är så brutal att migrationspolitiken numera mest liknar ett väntrum där människor får arbeta, pröjsa skatt och bilda familj medan nummerlappen aldrig ropas upp.
Klägget har denna helsideannons in DN idag.
Ovanligt bra genomgång om utsläppsiffrorna för mandatperioden, inte minst för att man också nämner det viktigaste — de kumulativa utsläppen och dess relation till klimatmålen.
Bella är en central figur i Stockholms technoscen.
Till följd av Sveriges avtal med Erdoğan hotas hon nu av utvisning till Turkiet, grundat på hemliga anklagelser från Säpo som är omöjliga att bevisa. Så genomvidrigt agerande av Sverige. Skriv under till stöd för henne.
blankspot.se/kurdisk-tran...
Det är en ganska bekväm roll som opinionsbildare i svensk politik just nu.
Att stå bredvid när problemen växer och samtidigt vara väldigt rolig om dem.
Lite som att stå på Titanic och skriva vassa skämt om livbåtarna.
Man slipper också snacka om att hela ekonomin fortfarande bygger på att vi bränner upp planetens framtid lite snabbare varje år.
Istället kan man skriva en syrlig aforism på Threads och känna sig som Voltaire framför de egna.
De andra männen.
Den gör att man slipper snacka om varför svensk klimatpolitik monteras ner bit för bit samtidigt som utsläppen ökar igen.
Man slipper förklara varför bensinpriset blivit den stora rättvisefrågan för män som redan har tunnelbana utanför dörren, medan ensamstående mammor räknar kvitton i mataffären.
De fungerar lite som politiska snabbnudlar.
De går fort att koka ihop snabbt utav helvete på 5 min, mättar mest den egna manliga självbilden och kräver nästan ingen kontakt med verkligheten.
Varning för lång tråd!
Jag borde egentligen hålla käft och fira påsk men jag kan inte hålla mig från att kommentera det fina med sådana här petromaskulina aforismer.
🧵
En tandläkarräkning, en vinterjacka eller en trasig tvättmaskin och hela hushållsbudgeten tippar över kanten.
Men lugn. Regeringen tar ansvar för Sverige och kurvorna i Svantessons diagram står ju stadigt.
Fyra av tio (!) ensamstående klarar högst 1000 kronor i oväntade utgifter.
I ett av världens rikaste länder är alltså den ekonomiska tryggheten ungefär lika stabil som ett plastbord på en stormig altan.
1/2
Man pratar om lagbygge men säljer spelarna när de börjar göra mål... och skickar hem tränaren mitt i matchen.
Samtidigt som regeringen talar varmt om integration är det civilsamhället som får förklara varför människor de tränar med plötsligt försvinner ur landet.
I en boxningssal byggs tillit snabbare än i ett departement. Men när en uppskattad tränare ändå utvisas blir politiken märklig.
1/2
Den som kan sitta vid ett köksbord och lura en överlevare från Förintelsen har redan satt ribban. Efter det blir alla andra lögner mest rutinärenden.
Svenskan verkar inte ha gjort något större avtryck i kommentarsfältet, vilket är fascinerande eftersom det oftast är de mest passionerade försvararna av språket som också skriver det mest kreativt.
Inget räddar barn från linser som när MUF rycker in med en industriprocessad hamburgare från en snabbmatskedja.
Absolut. Och min krukväxt har precis blivit docent i statsvetenskap.
Kulturministern har inte utrymme i kalendern att träffa kulturtidskrifter. Hon prioriterar i stället hund- och träningspoddar. Jag tog en kula för laget och lyssnade på podden ”Min hund” med Parisa Liljestrand.
Erfarenheten fick mig att skrika rakt ut i ångest.
Läs gärna
www.dn.se/kultur/johan...
statsministern fifflade till sig en lägenhet för utsatta kvinnor, vice statsministern är dömd för förtal + ful-använder AI, finansministern tog ut dubbla ersättningar för boende, migrationsministerns son är…ehm… och DENNA regering tycker sig alltså ha rätt att bestämma vilka som ”lever skötsamt”???
Regeringen pratar mer om skattesänkningar för rika än om barns uppväxtvillkor.
På en månad efter att jag börjat posta lite längre texter på Facebook ser det ut så här. Jag fattar ingenting.
Har algoritmen plötsligt insett att plattformen blivit en politiskt brun toalett och försöker trycka in lite grönt i flödet för att väga upp kommentarsfälten fulla av variga män?
Samtidigt som Simona försöker sälja in sig själv som vuxen i rummet som tar ansvar blir hon gång på gång påmind om vad det faktiskt är för rörelse hon har valt att normalisera.
I ett land där vissa barn lär sig vilket flygbolag som är bäst till sommarstugan i Alicante lär sig andra att mamma inte äter middag längre.
I verkligheten räknar ensamstående föräldrar hur många måltider som kan hoppas över.
Två Sverige vid samma middagsbord men bara ena sidan har mat.
Istället för ett parti som blivit dörrmatta åt Jimmie har vi en klassisk "men tänk på barnen"-debatt.
Istället för ett riggat landsmöte snackar vi om ungar som tydligen måste sondmatas med köttbullar.
Liberalerna borde skicka en tackbukett till Kristdemokraterna.
Det finns något nästan tacksamt i att Peter Köttgren drar igång kulturkrig om kikärtor och broccoli. Det flyttar fokus från Liberalernas egen härdsmälta. Jävlar vilken syreomfördelning.
1/2